Ett mat tips till er som tränar eller vill va lite nyttiga

Här är något som jag själv rörde om idag, har nämligen börjat mitt "nya liv" idag så jag försöker att äta så hälsosamt som möjligt. Det blev skit bra och smakar jätte gott. Det tog inte alls lång tid heller. Perfekt efter ett hårt tränings pass!

Vad väntar ni på? Pröva!

Detta behöver ni:

2st ägg
1 burk tonfisk
3st ost skivor
Hackad rödlök, så mycket man själv tycker om
En näve majs
Några toamt skivor
Lite fetaost
Salt
Peppar

Börja med att steka äggen i en röra, häll sedan i tonfisken och rör om alltihop. Efter det slänger du i löken, tomaten och majsen i röran och rör lagomt. Efter det när allt börjar se klart ut lägger du i lite fetaost och ost skivorna, rör om så att det smälter, efter det kryddar du på med lite salt och peppar! Sen voila!

Smaklig måltid!

Love, A.


Vi svenskar måste rycka upp oss

Har det någon gång slagit er att när man står och väntar på bussen så tittar man ofta åt det håll den ska komma, och inte bara du själv som gör de utan alla andra runt om står och väntar kollar åt samma håll. Det slog mig hur dumt det egentligen ser ut. Det ser ut som folk är rädda för varandra och bara vill in i bussen och fort hem stänga in sig och endast prata med sin familj.

Samma sak gäller det när man åker hiss, alla fäster blicken på marken eller tittar upp mot taket och himlar med ögonen samtidigt som de intar en position längs väggen. Det är knäpp tyst och ingen ser så speciell trevlig eller glad ut. Känner ni igen er? I do....

Varför är vi svenskar så, så, så tråkiga? Jag är nog inte den ända som har gått på trotoaren ensam en eftermiddag och den som kommer emot mig på samma trotoar ser skit sur och irriterad ut. Jag menar vad hände med dom här små enkla hälsningarna som man hade förr. Typ som en liten nick eller ett leede? Vi svenskar är nog den torraste typen av alla om vi ska jämföra med folk i andra länder. När jag befinner mig i O.C (CA, USA) och är ute och joggar och svetten bara rinner ner eller går hem med en mat kasse för att jag har handlat eller till och med pratar i telefon så får man som en liten nick eller i form av ett vänligt leende av den personen som man möter på gatan. Det kallar jag vänlighet! Det är sånt som vi behöver, för det är också sånt som gör att man känner sig lite tryggare när man är ute. Jag tycker iallafall de, och vi måste definitivt rycka upp oss och bli lite mer sociala mot varandra, inte överdrivet men att börja smått hälsa när man möter någon ensam på en gata eller något är en start. Gör som mig och bli mer happier!


Ta mig här ifrån

Ibland vill jag bara ta mitt pick och pack och dra, ensam eller med en vän spelar ingen roll men gärna en resa utan något mål. Där varje dag blir ett nytt äventyr. Där jag kan yra omkring och ingeting kan stoppa mig. Jag vill någonstans där det finns värme, sol och en klar vit strand med klar blått vatten... Där man bara kan va och njuta, ha kul och uppleva. Kanske bo sätta sig och ta sig an ett arbete. Det skulle va något för mig, men nått säger mig, att dit jag en dag kommer att nå men just nu, ta mig här ifrån.....

Till D!

Jag älskar dig D!
Du betyder mest...


Läkar besök

Idag klockan 13.20 har jag läkar besök på Danderyds Sjukhus för mina halsmandlar. Jag har ofta problem med dem, då de sväller upp och jag får svårt att andas/svälja och smärtan är obeskrivlig!!! D följer med mig då jag är väldig rädd för att sitta själv i ett rum med en doktor eller ens gå dit. Så idag får han agera som stöd för mig.

Sen har jag en liten överaskning till min kära D som jag ska fixa lite senare idag. Han är världens mest ödmjukaste och snällaste person och han har verkligen varit extra gullig mot mig, då jag inte riktigt har mått så bra. Så jag tycker att han förtjänar en liten uppigning.
Jag älskar att ge mina nära och kära en liten överraskning eller bara något som piggar upp ens vardag som en personlig notis eller nått.

Hörs senare!

Love, A.

I love marine



 
Dessa godbitar vill jag ha! Den första är från H&M 298:-och den andra  är från Lindex 99:-. Vitt och marinblått är så snyggt tillsammans, speciellt nu till våren och sommaren till ett par beiga shorts och gladiator skor.

Love, A.

Jag vill ha ett jobb!

Nu har jag varit arbetslös i ca 3 veckor och I'm going nuts! Dom första dagarna var det skönt, man tog tag i saker man annars inte hunnit med som att rensa i garderoben och bland sina smycken, städa eller fixa den där saken man sagt i flera dagars tid, med andra ord: man gjorde allt det praktiska. Men efter ett par dagar blir man helt uttråkad, vädret som skiftar, andra jobbar och har inte tid att träffas och man är helt ensam...

Jag har dock varit ut med CV:n och gått på en arbetsintervjuv men fick tråkigt nog inte tjänsten. Jag vet inte vad jag ska göra längre! Jag vill ha ett jobb! Jag får fortsätta att söka, söka, söka... Har ni några tips på något så får ni jätte gärna säga till mig. Sånt uppskattas.

Annars då? Hmm... Inte mycket har hänt idag, varit själv hemma och lagade lax oxh fullkorns pasta med pesto. Mums!
Nä nu får jag ta och göra lite nytta, dags att gå ut och gå.

Love, A.

Desperate Housewives!



Ikväll klockan 20.00 börjar denna underbara serie igen!! Äntligen säger jag bara, jag ser mig lite själv i Susan! Vilka ser ni er själva som?

Love, A.

Jobb intervjuv på g....

Åh så glad jag blev när jag fick ett oväntat samtal! Det var från butikschefen på den butik där jag nyligen sökt jobb, just nu jobbar jag på TESSIE men som dess värre ska läggas ned, så detta passar mig utmärkt!!
Vilken butik och galleria det är får ni reda på mer imorgon. Men önska mig lycka till och håll tummarna för mig! För jag behöver verkligen detta!

Just nu: ute från duschen, klä på mig och gå till jobbet!

Love, A.

Just nu

Just nu ligger jag och D i sängen och kollar på 2/1 män på trean! Vi har blivit besatt av det programmet och varje gång vi tittar på det så garvar vi. Dom är så jävla roliga haha! Det är så härligt att titta på något tillsammans med någon man tycker om!

Det rycktas om att vi ska äta McDonalds, eller jag skulle inte säga nej till Burger King heller..... Mums!


Love, A.



 

Första mötet

I december (08/09)  var jag och min sambo i USA för första gången tillsammans, där han fick träffa min familj och fira jul med oss. Då hade vi varit tillsammans i ett och ett halvt år, så det känndes redan som om att han träffat min familj, vilken han inte hade. D kommenterade en gång "jag vet att du har en familj. En mamma och pappa, men jag har varit tillsammans med dig nu så pass länge så det känns lite som Amanda-utan-familj typ".
Jag var självklart super duper nervös!! Men mötet mellan mina föräldrar och syskon med D gick strålande. Helt plötsligt kände jag mig dum för att ha tänkt det värsta innerst inne. Ni vet hur det kan bli när ens partner ska möta ens familj, för familjen är ju det heligaste, vackraste och bästa som finns! I allafall för mig.
Det är ju dem som står bakom en hela tiden, stöttar en i svåra beslut, tröstar om man behöver de och aldrig säga nej till något utan kommer direk! Eller ja.... i mitt fall bor mina föräldrar på andra sidan jordklotet så det skulle ungefär ta si sådär ett dygn för dem att komma fram med plan.  
Men men,

Mina tankar var ungerfär så här:
"Tänk om D får handsvett när de ska skaka hand."
"Tänk om dom inte tycker vi passar ihop!"
"Bara inte D säger något olämpligt?"
"Hoppas inte pappa drar skämtet om hagel geväret!"
"Och mamma får inte dra några pinsamma småbarns-Amanda-fasoner-historier."

Ja, ungefär så där gick det runt i mitt huvud! Men som sagt gick det chockande bra! D är en otroligt snäll, artig, omtänksam, hjälpsam och good looking guy, så vad hade jag egentligen att oroa mig över?
Under dessa 3 veckor vi var där blev han snabbt en magnet för mina syskon och killen som ens föräldrar hade hoppats på att man skulle träffa. Som man kan samtala och umgås med fast ens dotter inte är i närheten.

Så gick det till! Och inget handsvett från Ds hand kom, inget om att vi inte skulle passa ihop men där emot kom pappa med sitt hagel gevär skämt och mamma drog fram bilder till och med! Men äsch vad gör det? Det är ju det som blir det charmiga i ett förhållande!

Love, A.

RSS 2.0