Vi svenskar måste rycka upp oss
Har det någon gång slagit er att när man står och väntar på bussen så tittar man ofta åt det håll den ska komma, och inte bara du själv som gör de utan alla andra runt om står och väntar kollar åt samma håll. Det slog mig hur dumt det egentligen ser ut. Det ser ut som folk är rädda för varandra och bara vill in i bussen och fort hem stänga in sig och endast prata med sin familj.
Samma sak gäller det när man åker hiss, alla fäster blicken på marken eller tittar upp mot taket och himlar med ögonen samtidigt som de intar en position längs väggen. Det är knäpp tyst och ingen ser så speciell trevlig eller glad ut. Känner ni igen er? I do....
Varför är vi svenskar så, så, så tråkiga? Jag är nog inte den ända som har gått på trotoaren ensam en eftermiddag och den som kommer emot mig på samma trotoar ser skit sur och irriterad ut. Jag menar vad hände med dom här små enkla hälsningarna som man hade förr. Typ som en liten nick eller ett leede? Vi svenskar är nog den torraste typen av alla om vi ska jämföra med folk i andra länder. När jag befinner mig i O.C (CA, USA) och är ute och joggar och svetten bara rinner ner eller går hem med en mat kasse för att jag har handlat eller till och med pratar i telefon så får man som en liten nick eller i form av ett vänligt leende av den personen som man möter på gatan. Det kallar jag vänlighet! Det är sånt som vi behöver, för det är också sånt som gör att man känner sig lite tryggare när man är ute. Jag tycker iallafall de, och vi måste definitivt rycka upp oss och bli lite mer sociala mot varandra, inte överdrivet men att börja smått hälsa när man möter någon ensam på en gata eller något är en start. Gör som mig och bli mer happier!
